Hemlös!

En lösning kanske?

Det är så sorgligt - Steve har fått jobb i Oslo (det är jättekul för honom och inte sorgligt alls!) och måste stänga En Trappa Ner! En sida till är alltså en hemlös liten hörna inom kort. Jag letar febrilt efter någon annanstans att husera och tar gärna emot tips, här i kommentarerna eller på kikimahlander@hotmail.com. Jag har ju älskat varenda minut av bokinköp, planerande och cirklande och har känt att jag liksom är på rätt väg... Men - det är väl en mening med allt som sker, och kanske leder detta till något ännu bättre! Jag ger mig inte så lätt!

Lediga dagar kräva nya böcker!

På En sida till finns nu massor av nya BRA böcker! Kom in och botanisera bland nya och gamla pärlor, fyll på semesterförrådet och bejaka läslusten! På lördag tillbringar jag några timmar där, i en fåtölj, med en bok. Hälsa gärna på för att diskutera litteratur, få nya boktips eller bara prata lite!

Total makeover!

Ibland undrar jag seriöst vad det är för fel på mig, varför jag hittar på nya projekt när jag inte ens hinner med de jag redan har igång ... Den fantastiska gångna helgen tillbringade jag till stor del nere i en stekhet källare, helt på eget initiativ! Butiken En Trappa Ner där jag har min bokhörna ligger i en källare och behövde piffas upp tyckte jag. Alltså engagerar jag en (lika masochistisk) kär vän som är professionell butikskommunikatör, tillika god vän med Steve som äger butiken, och som tyckte detta var en kanonidé. Innan termometern fick fnatt och vi svor över vår dumhet... Vi slet som djur och bytte plats på precis ALLT i butiken. Men fint blev det!

Nya böcker!

Idag kom böckerna jag beställt till butiken - 32 nya titlar som jag längtar efter att packa upp! Kan väl inte riktigt hoppas på dåligt väder i morgon, men jag kommer i alla fall att befinna mig på En Trappa Ner för att sortera, placera, arrangera och pyssla! Kvällen borde således ägnas åt att skriva nya boktips och kommentarer till mina ramar i hyllorna... Titta in och säg hej i morgon vettja!

Delade meningar!

Mia Couto: Flamingons sista flykt. Ordfront förlag.

Manfallet var stort, lite typiskt för maj månad, men vi var i alla fall 14 stycken som träffades vid olika tillfällen och pratade om boken. Åsikterna gick minst sagt isär och diskussionerna blev väldigt intressanta!

I den fiktiva staden Tizangara sker märkliga saker. Kriget är slut, och plötsligt börjar de FN-soldater som är där för att övervaka fredsprocessen explodera. Italienaren Massimo Risi kommer till staden för att utreda händelserna. Till sin hjälp får han bokens berättare som ska fungera som tolk. Risi träffar underliga människor och upplever saker han inte förstår. Allt är främmande och konstigt för honom – naturen, traditionerna, sättet att leva och människornas syn på livet och döden.

Mia Couto anser att han som författare har ett moraliskt ansvar att skildra korruption, girighet, våld och lögner. Även i Flamingons sista flykt väver han ihop historien om maktmissbruk med gamla afrikanska seder, trolldom och magi.

Många tyckte den var underhållande, full av humor och dråpliga scener. Några påpekade att det kändes befriande att låta sig svepas med och acceptera det övernaturliga. Det var som att kliva in i en annan värld, och det långsamma uppskattades av flera deltagare. Något som genomsyrar berättelsen är Coutos otroliga kärlek till sitt land. Vi jämförde med Selma Lagerlöf och andra gamla svenska sagor och sägner, och insåg att det inte är så länge sedan våra berättelser innehöll övernaturliga inslag. Jämförelsen med Isabel Allendes och Gabriel Garcia Marquez magiska realism kom också upp. Här kryllar av vishet och en gammal kunskap som värderas högt. Vördnaden för livet, döden och naturen är självklar och någon påpekade att det är en fattigdom, något vi saknar hos oss. Folktron och den ständigt närvarande traditionen uppskattades av många, men det var också just detta som flera andra inte tyckte om.

De flesta tyckte att det politiska och kritiska vävs in på ett väldigt snyggt sätt. Ironiska kommentarer och sarkastiska beskrivningar smygs in i berättelsen utan att ta över. Man anar en skarp kritik mot FN, och ett ”vi och dom” som är tydligt.

Couto har ansträngt sig och lekt med namn och ordspråk. Till exempel hade Jan tagit reda på att  Massimo Risi (vilsen italiensk tjänsteman)betyder gapskratt, Ana Deusqueira (prostituerad) betyder gud vill och Temporina (kvinna som är gammal och ung på samma gång)har naturligtvis med tid att göra.

Medelbetyg 3,5

Spretig cirkel!

Colombines kyss av Adriana Lisboa, Boca Pocky förlag

Vi var 16 personer som träffades vid tre olika tillfällen för att prata om en bok som gett upphov till vitt skilda känslor och åsikter. Mycket spännande!

På en strand utanför Rio de Janeiro går författarinnan Teresa i för att simma och kommer inte tillbaka. Hennes kropp hittas inte och hon antas ha drunknat. Hennes pojkvän försöker hantera sina känslor, ensam och vilsen. Teresa hade precis börjat på sitt nästa projekt, en roman baserad på poeten Manuel Bandeiras dikter. Han fortsätter hennes arbete och börjar skriva boken vi läser.

Någon hade inte läst ut den, några kunde inte koncentrera sig. De fängslades inte och tyckte inte att det fanns något som drev berättelsen. Andra var i det närmaste lyriska och hade njutit av en mild och lite skör känsla, och hade känt sig väl till mods under läsningen. Vi var överens om att språket var bildrikt, poetiskt och vackert, fullt av snygga formuleringar och beskrivningar. Det är en roman som nästan måste läsas långsamt, det händer inte mycket på ytan men där finns många bottnar! En grupp pratade mycket om att det kändes som en kärleksförklaring till livet, konsten och våra relationer. Flera sa att de skulle vilja läsa om den.

Romanen är ett ambitiöst bygge och författaren en intelligent och skicklig konstruktör, det var alla överens om. Alla tyckte inte att det höll hela vägen, andra att det var ett lyckat formexperiment men kanske mer en intellektuell utmaning än en fängslande roman. Eftersom romanen verkligen är baserad på Bandeiras dikter (varje kapitel har namn efter en dikt) pratade vi mycket om att vi kände oss lite handikappade, eftersom ingen av oss kände till den brasilianske poeten. Antagligen missade vi anspelningar och underliggande meningar. Vi hade velat kunna mer om Brasiliens kultur och om Bandeira.  Även när det gäller kopplingen till Commedia del Arte kände vi oss lite för okunniga för att se alla hänvisningar som säkert finns – där finns ju Colombine och där nämns en Pierrot…

I sitt låga tempo gör berättelsen en oväntad vändning i slutet. Det ställer allt på ända, och jag är personligen barnsligt förtjust i metalitteratur och att bli ”lurad” av en skicklig författare!

Bokens utseende och utformning fick mycket beröm. Det är en fin liten bok och till och med i layout och design, i de tecknade vågorna mellan kapitlen och bilderna på flikarna finns tanke och symbolik.

Betygen varierade mellan 0,9 och 4,8! (Jag gav den en fyra).

Medel blev 3,1

Vårkänslor och bokcirklar!

För mig betyder vårkänslor att jag bara vill sitta i solen och läsa, och håller vädret i sig blir det nog mycket av den varan i påsk! I nästa cirkel läser vi Flamingons sista flykt av sympatiske Mia Couto från Mocambique, som jag såg i ett samtal med sin vän Henning Mankell på Bokmässan i höstas. Njut av vårsolen, läs en bra bok (jag har börjat och den verkar lovande!) och kom och cirkla, det är såå roligt! Det finns platser 12/5 och 17/5 (alternativt 18/5 om många hellre vill det). Boken köps i vanlig ordning på En trappa ner och namn, mejladress samt önskat datum lämnas till Steve.