19 april 2011

Spretig cirkel!

Colombines kyss av Adriana Lisboa, Boca Pocky förlag

Vi var 16 personer som träffades vid tre olika tillfällen för att prata om en bok som gett upphov till vitt skilda känslor och åsikter. Mycket spännande!

På en strand utanför Rio de Janeiro går författarinnan Teresa i för att simma och kommer inte tillbaka. Hennes kropp hittas inte och hon antas ha drunknat. Hennes pojkvän försöker hantera sina känslor, ensam och vilsen. Teresa hade precis börjat på sitt nästa projekt, en roman baserad på poeten Manuel Bandeiras dikter. Han fortsätter hennes arbete och börjar skriva boken vi läser.

Någon hade inte läst ut den, några kunde inte koncentrera sig. De fängslades inte och tyckte inte att det fanns något som drev berättelsen. Andra var i det närmaste lyriska och hade njutit av en mild och lite skör känsla, och hade känt sig väl till mods under läsningen. Vi var överens om att språket var bildrikt, poetiskt och vackert, fullt av snygga formuleringar och beskrivningar. Det är en roman som nästan måste läsas långsamt, det händer inte mycket på ytan men där finns många bottnar! En grupp pratade mycket om att det kändes som en kärleksförklaring till livet, konsten och våra relationer. Flera sa att de skulle vilja läsa om den.

Romanen är ett ambitiöst bygge och författaren en intelligent och skicklig konstruktör, det var alla överens om. Alla tyckte inte att det höll hela vägen, andra att det var ett lyckat formexperiment men kanske mer en intellektuell utmaning än en fängslande roman. Eftersom romanen verkligen är baserad på Bandeiras dikter (varje kapitel har namn efter en dikt) pratade vi mycket om att vi kände oss lite handikappade, eftersom ingen av oss kände till den brasilianske poeten. Antagligen missade vi anspelningar och underliggande meningar. Vi hade velat kunna mer om Brasiliens kultur och om Bandeira.  Även när det gäller kopplingen till Commedia del Arte kände vi oss lite för okunniga för att se alla hänvisningar som säkert finns – där finns ju Colombine och där nämns en Pierrot…

I sitt låga tempo gör berättelsen en oväntad vändning i slutet. Det ställer allt på ända, och jag är personligen barnsligt förtjust i metalitteratur och att bli ”lurad” av en skicklig författare!

Bokens utseende och utformning fick mycket beröm. Det är en fin liten bok och till och med i layout och design, i de tecknade vågorna mellan kapitlen och bilderna på flikarna finns tanke och symbolik.

Betygen varierade mellan 0,9 och 4,8! (Jag gav den en fyra).
Medel blev 3,1

2 kommentarer:

  1. Ann-Sofie (ooofbok.se)3 juni 2011 kl. 23:25

    Jag läste den i vintras och blev oväntat glatt överraskad. Jag går på ditt betyg.

    SvaraRadera
  2. Kul att du läst den! Verkar inte vara så många som hittat den.

    SvaraRadera