Den här gången blev det fyra olika grupper (totalt 18 personer inklusive mig) som diskuterade och tyckte. Och vi tyckte ganska olika, betygen varierade mellan 2,5 och 4,5! Det roligaste är att även de som gav boken lägst betyg var glada över att ha läst den. Alla är överens om att en stor del av behållningen med våra cirklar är att få en bok i handen som de inte själva valt och antagligen inte skulle ha läst annars. Resonemangen var lika intressanta och givande som i förra omgången, och jag blev lika speedad och euforisk efter varje träff som jag blev då.
Konstnären Alik ligger döende i sin lägenhet/ateljé i New York. Han är omgiven av sin hustru, en mängd vänner och gamla älskarinnor som vakar dygnet runt, de flesta liksom han själv ryska emigranter (många av dem judar) som bott länge i USA. Det är ett betraktande berättande, ett nedslag i karaktärernas verklighet. Det är värmebölja, luftkonditioneringen har slutat fungera och nästan ingen står ut med att ha kläder på sig. Halvnakna tillbringar de dagar och nätter med att prata, minnas och konsumera avsevärda mängder alkohol. Mitt i allt ihop blir det uppror i Moskva och de blir påminda om, och överraskade av, sina känslor för landet de flytt från.
Det första som kom upp i nästan alla grupper var namnen – de många ryska namnen och smeknamnen som var förvirrande och gjorde det lite svårt att komma in i romanen. Vi var nästan alla tvungna att bläddra tillbaka för att kolla vem som var vem, åtminstone i början.
Alla var ense om att romanen är väldigt filmisk – man ser scenerna framför sig, burleska, mustiga och lite ”Svart katt, vit katt-aktiga”. En del av oss uppskattade bilderna, såg dem som humoristiska och varma medan andra uppfattade hela situationen som deprimerande och tråkig och tyckte beskrivningarna var ytliga och det filmiska nästan som ett manus. Visst är det intressant hur olika man kan läsa och känna för samma bok!
Jämfört med förra boken Ät mig kommer man inte riktigt nära någon person. Där befann vi oss nästan i Myriams huvud medan vi här inte riktigt kommer någon inpå livet. Några tycket att det var negativt medan andra inte alls tyckte att det gjorde boken sämre. Alik är mer som ett nav som allt kretsar kring, än en egentlig huvudperson. Vi var alla ense om att han måste besitta någon mystisk charm som gör att alla vill hjälpa honom och att så många kvinnor faller för honom och accepterar hans bohemiska och ansvarslösa livsstil. I alla grupper kom hjälpsamheten upp, och orsaken till den. De många vännerna samlar ihop pengar till Aliks hyra och räkningar, de finns där som en självklarhet hela vägen till slutet. Handlar det om en konstruerad samhörighet som livet i exil skapar eller är det något nedärvt ryskt?
Många tyckte om språket och beskrev det som mustigt och fullt av fyndiga och målande beskrivningar. De udda och lite kantstötta karaktärerna beskrivs kärleksfullt. De är inte så vackra (med undantag för den apatiska och frånvarande hustrun) och de är inte så lyckade men där finns ingen värdering och inget fördömande av deras sätt att leva sina liv.
Ett plus var också det fina omslaget och sköna formatet!
Medelbetyg 3,6
PS. Att cirkusen, i form av en före detta cirkusartist, dök upp även i denna bok var en ren slump! Hamnar vi på något sätt i cirkusvärlden även i nästa bok får jag kanske börja se det som ett tecken – på något…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar